Byns historia

Uggledals by var Askims sista oskiftade by. I mitten av 1500-talet var Uggledal ett skattehemman och på 1740-talet omfattade det fyra skattehemman. Den täta bebyggelsen i byn som vuxit fram under lång tid bibehölls i huvudsak vid laga skiftet på 1800-talet och fanns kvar till på 1970-talet.
År 1970 bestod Uggledal av fyra bostadshus, tre ladugårdar och ett tiotal mindre byggnader som bildade en tättbebyggd by med gammaldags karaktär. Tillsammans med det omgivande kulturlandskapet var Uggledal utan tvivel en mycket värdefull historisk miljö. Den bäst bevarade delen av byn är gården i den östra änden, ”Verners”, och landskapet öster om den. Rester av ”Kalles” är också bevarade, liksom det mesta av de gamla bygatorna.

Ny och gammal bebyggelse sida vid sida
Därefter har 6-7 byggnader rivits eftersom underhållet var rejält eftersatt. Den bevarade bebyggelsen kompletterades under 1990-talet med ett antal en- och tvåfamiljshus, utformade i samarbete med Stadsmuseet. Bostadshuset tillhörande den västra gården (”Kalles”) renoverades och ett nytt bostadshus uppfördes på en gammal stengrund tillhörande en av gårdens ekonomibyggnader. Övriga byggnader tillhörande ”Kalles” revs, men man restaurerade den stora vinkelbyggda ekonomibyggnaden mitt i byn, den som tillhörde ”Verners” gård.

Verners gård
Verners består av två generationer bostadshus, en stor vinkelbyggd ekonomibyggnad, ett hönshus, två jordkällare och en maskinhall. Det äldsta bostadshuset är en röd framkammarstuga som visar på den absolut vanligaste formen av mångårdsyggnad på mindre gårdar fram till 1900-talets början. Placeringen i landskapet och relationen till den vinkelbyggda ekonomibyggnaden visar grundtypen för en västsvensk lantgård med mycket gamla traditioner. Ovanför brygghuset ligger ett vindsrum som kan ha brukats som tillfällig  bostad. Bakom knuten, vid den nuvarande lekplatsen, låg ett utedass tillhörande det äldre huset.

Det yngre bostadshuset visar på egnahemsrörelsens stora genomslagskraft på landsbygden. Under tidigt 1900-tal byggdes många nya bostadshus med fördelaktiga statliga egnahemslån. Husen uppförde man ofta på egen hand, på de lediga stunder som gavs. Det är också typiskt att man byggde ett nytt hus intill det gamla, där man bodde under byggtiden, och att det gamla sedan fick stå kvar.

Jordkällare av urgammal byggnadsteknik
I slänten söder om det nya bostadshuset finns två jordkällare uppförda med s.k. falska valv - en uråldrig byggnadsteknik som i princip går ut på att man staplar sten ungefär som när man bygger en igloo. Källaren isolerades sedan med ett jordlager. Det finns mycket få jordkällare av denna typ bevarade i Göteborgstrakten.

Precis öster om gården ansluter byns gamla fägata. Den är fortfarande till stora delar kantad av stengärdesgårdar och halvvägs upp i abcken finns en hel stenhägnad kvar. Uppe på berget ligger också tå bygemensamma dammar och ett sandtag. Fägatan leder över berget mot byns gamla betesmarker som idag är avskurna av Säröleden.

Den ursprungliga bebyggelsen omfattar idag bland annat tre bostadshus på enkel bredd, en stor vinkelbyggd ladugård och ett par små ekonomibyggnader som är bevarade i originalskick. Dessa och de bibehållna delarna av vägsystemet ger en god bild av den gamla bymiljön.

Askims hembygdsförening skriver i sin årsskrift 2004 att trots att byn inte gick att bevara i sin helhet har den fortfarande mycket att berätta om livet i det gamla Askim. Dagens Uggledal är väl värt ett besök!

Källor:
Uggledals by - att bevara ett stycke Askimshistoria av Anette Lindgren, bebyggelseantikvarie, Göteborgs Stadsmuseum, publicerad i Askims Hembygdsförenings årsskrift 2004

Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg II, 2000

Askims hembygdsförening: www.hembygd.se/askim/